BiblioQuiz 36 Våra politiker
BiblioQuiz 37 Julquiz 2018

Theodor Kallifatides - månadens författare i december 2018

Kallifatides_nybild

Aldrig någonsin under efterkrigstiden har så många människor varit på vandring som idag. Många flyr från krig och katastrofer, andra vill skapa sig en ekonomiskt tryggare tillvaro utomlands. Mötet med en ny kultur och ett nytt språk kan ibland bli problematiskt.

Få människor har som Kallifatides lyckats tillägna sig ett nytt språk. Man kan jämställa honom med Joseph Conrad, Vladimir Nabokov och Joseph Brodsky som skrev utsökta texter på den engelska de erövrat. Innan han flyttade till Sverige 1964 hade han hört talad svenska i Ingmar Bergmans filmer. Under studietiden i Stockholm lärde han sig sedan språket genom att läsa Strindbergs verk. Ännu djupare intryck gjorde Stig Dagermans böcker vilka väckte hans stora kärlek till svenskan. Utifrån egna erfarenheter och samtal med andra invandrare kan Kallifatides kan vittna om den inre identitetskamp som språklärandet medför. En stark förhoppning om att kunna återvända till födelselandet kan t ex bli ett hinder från att tillägna sig ett nytt modersmål.

Från och med 1980-talet skriver Kallifatides enbart på sitt nya språk, enkelt och njutbart. Starkt samhällsengagemang och människointresse genomsyrar hans stora produktion av bl.a. historiska romaner, kärleksskildringar, resereportage och kriminalromaner, samt hans betydande gärning som kulturjournalist och översättare. Hans litterära landskap sträcker sig bort till Levanten med tonvikt på Grekland och Sverige.

Kallifatides är född i den grekiska byn Molai 1938 och upplevde där starkt de motsättningar som uppstod efter andra världskrigets härjningar och som ledde till inbördeskrig. Hans genombrottsromaner Bönder och herrar (1973), Plogen och svärdet (1975) och Den grymma freden (1977) behandlar just detta skede. Bland hans senare böcker hör En lång dag i Athen (1989) till mina personliga favoriter. Här berättas om när två bröder återses efter många år för att flytta faderns grav. Stämningsfulla betraktelser om fadern och betraktelser över livet för en grek med dubbla kulturella identiteter åtföljs av roliga minnen från uppväxten.

Krig, kärlek och den mänskliga existensen är grundteman i Kallifatides senaste mycket kritiker­hyllade roman Slaget om Troja (2018). Det uttalat pedagogiska syftet med verket är att stimulera 2000-talets twitterinriktade läsare till att ge sig i kast med en så mångbottnad, krävande text som Illiaden utgör. Förutom spänningen och de stilistiska värdena är eposet den starkaste antikrigsdikt som skrivits. Romanens ramhandling är förlagd till Kallifatides uppväxtmiljö, en grekisk by i slutet av andra världskriget. När de allierade lägger bombmattor för att driva ut tyskarna får civilbefolkningen sitta emellan. Byns lärarinna tar skydd med sin högstadieklass i en grotta. Medan det exploderar utanför läser hon berättelsen om det trojanska kriget för eleverna. Kriget utlöstes av den olycksbringande förälskelsen mellan prins Paris och den sköna drottning Helena av Sparta. Enleveringen av henne till Troja ledde till en gigantisk militär straff- och återtagningsexpedition. Tappert stred man och hjältedåd utfördes, men lidande och förstörelse blev slutresultatet. Iliadens kärleksdrama parallellställes med den femtonårige huvudpersonens förälskelse i den vackra lärarinnan, vilken motarbetas av hans svartsjuka klasskamrat Dimitra. Pojkens far är försvunnen och fängslad. Nu och då glider samman. Kallifatides suggestions­förmåga förstärks av hans uttrycksfulla språk som närmar sig Homeros´i fulländning.

Lär känna Theodor Kallifatides. Låna hem några av hans böcker. De är mycket läsvärda!

 

Jan Gustafson

 

Comments