Mysterier anno 1892
BiblioQuiz 36 Våra politiker

Lennart Hagerfors - månadens författare i november 2018

Hagerfors_-Lennart_hog_Sofia-Runarsdotter-200x300

Lennart Hagerfors (f 1946) är en författare för vår globaliserade tid, präglad av folkomflyttningar och identitetsbyten. Född i Eskilstuna när föräldrarna, missionärer stationerade i Kongo sedan länge, tillfälligt var på återbesök, flyttade han vid ett års ålder tillbaka till Afrika. I Kongo fick han en skyddad uppväxt i missionsmiljö. Hans stora passion var fotbollsspel, i ständiga ”landskamper” mötte det svenska laget franska jämnåriga medan kongoleserna utgjorde publik.

Vid 14 års ålder återvände Lennart Hagerfors slutgiltigt till Sverige med familjen. Den gudfruktighet och andliga renhet han hade förknippat med den svenska identiteten därnere kontrasterades brutalt av det sekulariserade och sjaskigare samhälle han landade i. I Afrika tillhörde han den vita överklassen, medan han i Sverige kände sig som en marginaliserad medelklassperson. ”Hem är där min cykel finns” resonerade han som ung och fortfarande känner han sig som en man på ständig resa. I Sverige löpte hans håg iväg till Kongo och på plats i Afrika for den norrut. Om detta skriver han i de självbiografiska romanerna Längtan hem (2003) och Komma bort (2009). Som en del noll kan man beteckna hans nya fyndiga roman Inte hemma (2018). I denna ligger berättaren i moderns mage men är fullt kapabel att föra förnumstiga resonemang om livet och religionen. Han färdas tillsammans med familjen på väg hem till Sverige från ett Kongo där man har suttit fast under hela andra världskriget. Resan går med båt längs med Afrikas kust och därefter vidtar en mödosam tågresa genom ett sönderbombat Europa.

Lennart Hagerfors är en studerad man. Han har disputerat i litteraturvetenskap på en avhandling om femtiotalsmodernismen. Vid sidan av sitt författarskap som sträcker sig över många genrer – prosa, lyrik, barnböcker m.m. – och ämnesområden, har han bl a varit kritiker i Aftonbladet och redaktör på BLM. Den afrikanska historien, som i alltför hög grad har blivit den vite mannens, behandlas bl a i Lennart Hagerfors genombrottsroman Valarna i Tanganyikasjön (1985) där vi får följa mr Shaw som deltar i Stanleys expedition i sökandet efter David Livingstone. Den oduglige mr Shaw förstår aldrig varför den kolonialistiske övermänniskan Stanley har valt att ta honom med. Boken översattes till många språk. I den fristående fortsättningen Kongolesen som skrattade (1987) porträtteras en universitetslärare som beger sig till Nigeria för att intervjua inhemska författare men råkar ut för olika egendomliga förvecklingar och till sist beger sig till Kongo. Om Valarna i Tanganyikasjön skildrade kolonialismens uppkomst, så varslar Mannen på ön (2010) om dess upplösning. Utifrån en kongolesisk saga berättas här om en stor svart man som besjälad av helig gudomlig vrede lyckas demoralisera den franska kolonialadministrationen genom att stjäla arméns kassa för att sedan strö ut pengarna i floden från den ö där han har förskansat sig.

Till den lättsammare, men ändå mycket tänkvärda delen av Lennart Hagerfors produktion hör den mycket uppskattade Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat (1990) som tilldelades Eyvind Johnson-priset för att den ”med sin kvickhet och skärpa uppenbarar vardagens hemligheter och det banalas djupdimensioner”. Det är livets transportsträckor, när vi t ex står i en snabbköpskö som egentligen är essensen av tillvaron, lär oss boken.

Mycket mer kan sägas om Lennart Hagerfors, men låna gärna några av hans böcker för att själv stifta bekantskap med honom!

Jan Gustafson

(foto: Sofia Runarsdotter)

Comments