BiblioQuiz 14 - noveller
Brännpunkt USA - Presidentvalet: föredrag lördag 10/9 kl 14.30, och onsdag 21/9 kl 17.30 på Torget

Leif Nylén (Blå tåget) - månadens författare i september

Leif Nylen

Blå tåget har stannat för gott. Låtskrivaren och trummisten Leif Nylén har avlidit 77 år gammal. Den bitska, men ofta roliga och lekfulla samhällskritiken har mist en av sina banérförare. Utan hans rytmhållande och sträva baryton som balanserar Torkel Rasmussons spröda, lite gälla, tenor har gruppen förlorat sin identitet.

Mest känd blev Leif Nylén genom Ebba Gröns Staten och kapitalet, en vässad punkversion av hans sång Den ena handen vet vad den andra gör, där det sena 1900-talets svenska samhällsmodell beskrivs med orden:

”Kapitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen / Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen.”

Blå tågets texter är ofta sinnrika och fyndiga. Världshistorien får hänga med ibland. Till en lättsam kabarébetonad melodi häcklar de t ex i sången I Guds frånvaro den avsigkomne, fege kristne potentat som vid viktiga omnämnda världshändelser aldrig tycks ha haft ”en bra dag på jobbet” utan hellre har sjappat och undvikit att ta sitt ansvar när det har bränt till, https://youtu.be/Tghg-9n1jN0 . Refrängen lyder:

”Och Gud lyser med sin frånvaro, för han var hellre död än röd

Tråkigt var dock att han själv inte riktigt visste att han var död

Och Gud lyser med sin frånvaro, för han var hellre död än röd

Han fanns inte där han skulle vara, han var ju redan död.”

 

Ibland kan sångerna vara poetiska. Vädersolens märke (tillgänglig via Spotify) t ex berättar om en stark förändrande vind som blåser fram och som har samband med ett himlafenomen, samma slags vädersol som finns avbildad på en tavla i Storkyrkan, tillskriven Urban Målare 1535. Andra och tredje strofen lyder:

”Över människor som trott att själva staden var nervös

satt en vädersol och bågnade, ett järtecken i skyn

det var en vind som riste öarna, en medeltida syn

och staden var en skärgård. Urban Målare var lös.

 

Under Slussen när trafiken i ett trollslag stannade

hördes vågorna som fräsande från Saltsjön slog mot sten

på perrongerna stod människor som log när vinden ven

medans andra började gråta eller bli förbannade.”

Egentligen var Leif Nylén i första hand kulturjournalist: konstrecensent och redaktör för olika tidskrifter. Under pseudonymen Peter Husberg skrev han tillsammans med P O Enquist och Torsten Ekbom collageromanen Bröderna Casey (1964). Men det är som musiker i Blå tåget de flesta minns honom. Tillsammans med Torkel Rasmusson och Tore Berger, kärnan i gruppen, inledde han sin musikerbana 1967. Gruppens ursprungliga namn, Gunder Hägg, fick de överge 1972 efter en tvist med långdistanslöparen med detta namn. Blå tåget hann göra ett tiotal skivor och framträda vid åtskilliga konserter innan det upplöstes 1974. Därefter återuppstod proggensemblen vid olika tillfällen under åren som gick.

Deras konserter utvecklades ofta till små skådespel där musikerna gnabbades om låtarnas budskap. Jag minns en comebackföreställning fylld av gamla sånger och nostalgi på Scalateatern någon gång på 1990-talet. Åhörarna var inte bara fans från förr utan också tjugoåringar som levde sig in i musiken. När Torkel Rasmusson började bli högstämd och tala om gruppens bedrifter bröt Leif Nylén in flera gånger med vänliga, raljerande kommentarer. Torkel Rasmusson sjöng med kraft i första avdelningen uppbackad av Leif Nylén, men begick misstaget att med ungdomlig liv och lust umgås med gamla vänner i pausen i stället för att vila, vilket ledde till att konsertens avslutning artade sig till en ren viljeansträngning från hans sida. Det var i alla händelser minnesvärt, en frisk fläkt av 70-talet! För er som aldrig fick möjlighet att avnjuta Blå tåget live återstår att lyssna på deras inspelningar och läsa om musikgruppen. Nackas bibliotek har en hel del att erbjuda!

Jan Gustafson

Comments