Tove Jansson 100 år!
På ett annat sätt.

Morfar skrev inga memoarer av Gustav Fridolin (Forum) - en fin biografisk roman

Morfar3

Gustav Fridolin var en strävsam och gladlynt man som genom idogt arbete lyckades nå sina livsmål: bli herrekiperare och bilda familj. Han ansåg sig inte ha tid och vara tillräckligt prominent för att skriva sina memoarer, men nu har hans dotterson med samma namn, varmt omtänksamt och utan sentimentalitet porträtterat honom i en biografisk roman inspirerad av Vilhelm Moberg, Per Anders Fogelström och andra klassiska svenska vardagsrealister

Morfadern växte upp under knappa omständigheter i Vittsjö i norra Skåne. Hans stora trauma bestod i att ha fötts som ”oäkting”. Efter att ha utstått hånfulla tillmälen från pojkar i skolan fick han en dag veta att orsaken till den stora åldersskillnaden mellan honom och de andra i familjen - de förmenta bröderna, systern och inte minst föräldrarna - var att dessa egentligen tillhörde generationen bortom honom. Hans biologiska far hade sett sig tvingad att emigrera till USA lämnande sonen kvar i farföräldrarnas vård, en släkthemlighet som inte kunde bevaras i långa loppet. Farfadern var järnvägsarbetare och farmodern hjälpte ibland till på gårdarna, barnen – Gustavs faster och farbröder - fick bidra med de arbeten de kunde få. Då präst och skollärare erbjöd den läsbegåvade Gustav att få studera vidare  som stipendiat efter folkskolan tackade han nej av lojalitet med sin uppväxtmiljö.

 Eftersom han var klen till fysiken och inte kunde bli byggnadsarbetare som sina bröder/farbröder valde han att arbeta som springpojke hos handlaren i byn. På den vägen fortsatte det. Med en hel del möda och mycket tur lyckades han bli anställd i Casons stora herrekiperingsaffär i Malmö; sin fantastiska fru träffade han också av en ödets slump. Efter ett misslyckat försök att starta egen affär med en vrång kollega som motarbetade honom, fick han till slut möjlighet att starta eget i uppväxtårens Vittsjö. En stilla vardagslycka med harmoniskt familjeliv tycks ha följt morfadern genom livet. De starkaste banden verkar han ha haft med sin dotterson, bokens författare.

Gustav Fridolin lyckas genom sin varma släktskildring också beskriva Sveriges förändring från klassamhälle på 1920-talet till folkhemsland. Han har lagt ned mycket arbete på att hitta tidstypiska inslag i miljöbeskrivningarna, men kanske det trots allt hade varit ännu bättre om han i likhet med t.ex. Åsa Linderborg och Mustafa Can valt att göra en ren biografi utan skönlitterära inslag. Några enstaka gånger finner man inslag av pilsnerfilm när författaren försöker fånga tänkta humoristiska replikskiften mellan morfadern och hans många vänner. Men boken är i sin helhet lättillgänglig, lärorik och upplyftande, så läs den gärna!

finns boken inne?

Jan Gustafson

Comments