Internationell författarscen med Jan Kjaerstad
John Prine – den sjungande brevbäraren.

William Maxwell och New York stories.

VintageJag fick ett mejl från ett norrländskt antikvariat. En roman av William Maxwell fanns nu på lager. Jag svarar omgående att jag vill ha boken skickad.

Några högsommarveckor 2012 bodde jag med min familj i ett s.k. Brownstone hus i Brooklyn N.Y.C. I en bookshop fastnar jag för en antologi med noveller, New York Stories. En av bokens noveller är skriven av William Maxwell (ur samlingen All the Days and Nights) och heter ”The Thistles in Sweden”. Jag har nu läst den novellen oräkneliga gånger, och den inleds så här: ”The Brownston is on Murray Hill, facing south. The year is 1950. We have the top floor- through and our windows are not as tall as the windows on the lower floors.”

Det är en så vacker historia om ett skede av liv, en fastighet, en bostad och dess möblemang på 36:e gatan, Manhattan. Det är gissningsvis en självupplevd berättelse om hustrun Margaret, om längtan efter ett eget barn, om katten Floribunda och grannar, som damen som fyndar bland soporna utefter Lexington aveny.

William Maxwell föddes 1908 och dog år 2000. Han har beskrivits som den visaste och snällaste av amerikanska berättare. Han var redaktör för veckotidningen New Yorker i fyrtio år. Hans prosa är klar som ett friskt källvatten. Novellen ”The Thistles in Sweden” är en berättelse om skönheten i det lilla, i det pågående, om vackra detaljer. Inga stora dramatiska händelser annat än att katten Floribunda ger sig av, en ny butik öppnar i kvarteret, grannfrun Mrs Pickering drabbas av stroke.

Romanen The Folded leaf som det norrländska Antikvariatet nu skickat mig är från 1945. Bokbandet är av linne. Både främre och bakre omslag är medbundna. Den 68 år gamla boken är i skick som ny. Så här säger författaren själv i en intervju från 1995 om sitt favoritverk:
 
“When I reread The Folded Leaf, the parts I invented seem so real to me that I have quite a lot of trouble convincing myself they never actually happened.” 

Kjell Arwe Rydén

Comments