Knausgård igen

Knausgård skriver i DN kultur om en utställning med självporträtt. Han är outstanding som vanligt. Sen jag började läsa det Knausgård skriver har jag egentligen aldrig hämtat mig. Något av allt jag uppskattar hos honom är hans "upptäckter". Det är väl ett allmänmänskligt behov att få vara något på spåret och få upptäcka, om så få upptäcka hjulet igen, på egen hand. I romanen "En tid for alt" träder en Bellori in i ett kapell i Padua som innehåller fresker av Giotto. När han kommer ut skyndar han sig att skriva ned att vi ingenting vet och att det finns inget att veta. "de to neste årene skrev han ikke ett ord". Vad hadde Bellori sett i Giottos fresker? Jo "Gud hadde tömt sig ut i Kristus og blitt et menneske. Og som menneske döde han. Englene stod  alene tilbake, därför var deras sorg vanvittig, og derfor forandret sig deras liv sig så dramatiskt i århundradene som fulgte. Gud var död på korset, og Englene var fanget her"  Jag ryser fortfarande! Kjell Arwe Ryd'en