stod att läsa på husväggar i London i slutet av the Swinging Sixties.
Eric Clapton rönte framgångar som gitarrist redan som tonåring. Tjurigt förankrad i en bluestradition med Muddy Waters som förebild. Beatles tyckte han synd om och Bob Dylans storhet förstod han inte omedelbart. När framgången med gruppen Yardbirds blev megastor hoppade han av – det blev för kommersiellt.
Sextio år ung har Eric Clapton skrivit sin självbiografi och det utan spökskrivare. Uppvuxen hos morföräldrar, länge utan att förstå det, var han tidigt vilsen och fann en tillflykt i gitarrspel. Det har blivit en fängslande levnads och musikhistoria. Pengar har han aldrig saknat under sin ännu pågående karriär som gitarrist och låtskrivare men med demoner i form drog- och alkoholkonsumtion har han brottats liksom med kärleksrelationer och bottenlös sorg.
Varför inte växla läsningen av boken med att lyssna till dubbel cd:n från 2007, Complete Clapton. Här finns låtar som ”Tears from heaven” om den blott fyraåriga sonens död och ”Layla” om kärleken till "Pattie" Patricia Anne Boyd.
Kjell Arwe Rydén
Comments