Familjen hyr en stuga på Orust och i bokhyllan hittar jag den norske författaren Sigurd Hoels uppgörelse med krigsårens fanatism, den tyska ockupationen av Norge, regeringen i London och landssvikarna. Allt om vartannat. Romanen heter ” Möte vid Milepelen” och den publicerades 1947. Sigurd Hoel var femtio plus när han gör sin sammanfattning eller snarare när han ger sin analys av varför landsmännen blev ”randiga” dvs. varför de valde att samarbeta med nazisterna. Men romanen utspelar sig med kraft och med resonans i författarens ungdom. Han får gå tillbaks till tjugotalet för att hitta fröna till fanatismen som växer i brist på kärlek och därför inte förmår att utvecklas som om kärlek funnits. Kärleken blir analysens konklusion, nav och generator för ett liv I frihet.
En amerikansk klassiker som även den utspelar sig under andra världskriget är Truman Capotes bok Frukost på Tiffanys. Här utspelar sig handlingen i New York och inte i Oslo. Kriget befinner sig långt bortom storstadens skyline. Det är historien om den gatusmarta och ursnygga pojkflickan Holly Golightlys äventyr i storstadsdjungeln. Eller är porträttet av Holly en slags besvärjelse mot fattigdom, förtryck och brist på kärlek? När Holly drabbas av det hon kallar ”det stora röda” dvs. ångest far hon till Tiffany’s för att känna den ljuvliga doften av silver och krokodilplånböcker.
”Förteckningen över de böcker, du läser för andra gången, blir en slags biografi över dig själv.”
(Johan Gottlieb Naumann.)
Så läser jag återigen Ivar Lo-Johanssons debutromanen från 1932, Måna är död.
(Boken gick att köpa med Expressen i våras men tyvärr i en av författaren något censurerad utgåva från 1944.) Detta är ett udda verk i författarens digra förteckning av romaner, självbiografier, reportage och stridsskrifter. En kärlekshistoria eller ett mörkt kammarspel som utspelar sig en sommarmånad på en fäbodvall. En makalös naturskildring med mygg och allt! Och så denna märkliga glidning i texten från realism i spelet mellan man och kvinna och i naturskildringen till något helt annat – finns Måna? eller är hon kärleken som idé. Måna offras för det befrielseverk som författarens livsverk har kallats. Men är Måna död?
”Hon är en blåst för vilken min själ har vajat”
Kjell Arwe Rydén
