När jag läser Knut Hamsuns romaner njuter jag. Jag speglar mig i det han skriver. Precis som huvudkaraktären i Sult - hans mest berömda roman - har jag också varit hemlös i Oslo. Jag har rest igenom Hamsuns barndomslandskap i det karga men sagolikt vackra Nordland och Helgelandskusten. Jag har älskat och haft drömmar. Och precis som Hamsun har även jag haft vänner som givit upp och dött unga. Sammanfattningsvis: jag har upplevt människans åldrar och kan därför se mitt eget åldrande.  Read more →