Bibliotek Nacka Forum

Bloggen, Bibliotek Nacka Forum

Bibliotekets webbplats med katalog, öppettider, "Mina sidor" m.m finner du  på adress:

http://forumbibliotek.nacka.se

Judarna har vapen av Artur Szulc (Norstedts förlag) - om gettoupproret 1943

Torsdagen den 16 maj är det 60 år sedan gettoupproret i Warszawa. Judarna hade fått nog, de ville inte ledas upp på slaktbänken längre av sina nazityska plågoandar utan beslöt att hellre dö med stövlarna på. Vapen hade anskaffats på olika vägar. En mindre del hade skänkts av polska hemarmén, medan den största mängden köptes på svarta marknaden. Med hjälp av 2000 granater, tio gevär och en kulsprutepistol lyckade de 500 unga judiska kämparna hålla ut i fyra veckor. Tjugo motståndsmän överlevde. Förhållandena blev fasansfulla då tyskarna tände eld på husen i gettot. Någon större hjälp utifrån fick man inte, men kampen väckte respekt hos den antityska allmänheten. Som Kazimiera Ingdahl skriver i en utomordentlig understreckare i Svenska Dagbladet inspirerade upproret flera polska författare, bl.a. Czeslaw Milosz vars nyskrivna dikt om hur sotflagorna från gettobränderna sprider sig till glada människor på ett nöjesfält strax utanför murarna stärkte stridsviljan hos motståndskämparna. Läs Artur Szulcs välskrivna bok om vad som skedde!

Jan Gustafson

Wagner, Verdi, Britten – sekeljubilerande operakompositörer!

Operagiganterna Richard Wagner och Giuseppe Verdi föddes båda 1813. Deras mer anspråkslöse kollega Benjamin Britten föddes hundra år senare 1913. Wagner och Verdi har haft en oerhörd betydelse för Europas musikliv och framför allt för sina hemländer Tyskland och Italien med en stor repertoar bakom sig. Även om Britten inte har nått lika långt i berömmelse är han en av våra moderna klassiker, älskad av många. Kompositörerna uppmärksammas i flera evenemang under året. Kom till oss och låna deras musik, t.ex.

Verdi

finns opera DVD:n inne?

Wagner

finns opera DVD:n inne?

Britten  

finns opera DVD:n inne?

Jan Gustafson

Spöken, medier och astrala resor av Per-Anders Östling (Institutet för språk och folkminnen i Uppsala)

Tron på det övernaturliga har funnits i alla tider oberoende av ”vetenskapens och det rationella tänkandets” framsteg. Overkliga upplevelser i halvvaket tillstånd, syn- och hörselvillor i dunkelt ljus och rena hallucinationer tyds ofta efter folktrons mallar.

Etnologen Per-Anders Östling gjorde i början av 2000-talet en mycket omfattande undersökning av folktron av idag. Med hjälp av upprop i veckotidningar, egna intervjuer, deltagande i alternativa gruppers aktiviteter och genomgång av program om övernaturliga upplevelser, t.ex. TV-programmet ”Det okända”, visar han att mycket är sig likt, om än med vissa förändringar.

Han anser att den gamla rädslan för hämnande andar som går igen – flera av de spökupplevelser som återberättas kan göra den modigaste mörkrädd - och eviga straff efter döden, har ersatts av föreställningar om att de döda som visar sig i själva verket vill oss väl och att vi alla återföds till högre medvetandenivåer – något som var främmande för äldre tiders människor. Här har New age–rörelsens lugnande, softade, syn på tillvaron och individens förkovran alltså slagit igenom rejält.

 Tron på människors supranormala förmågor är fortfarande stark. Många anser exempelvis att fjärrskådande och telepati existerar. I fråga om magiska riter, som att fördriva sjukdomar genom läsande av trollformler, tycker sig Per-Anders Östling se en avgörande skillnad. Medan man förr trodde att ritualer hade automatisk effekt, anser man idag ofta att allt hänger på utövarens personliga inlevelse. Dessutom har våra gamla naturväsen, skogsrået, trollen, gårdstomtarna, överlag berövats sina sammansatta karaktärer – flera av dem troddes både kunna hjälpa eller stjälpa människor beroende på hur man agerade - och reducerats till likriktade representanter för naturens besjälning.

Det är mycket fascinerande att ta del av vittnesmålen från folk i gemen och från författarens observationer från olika begivenheter, såsom seanser, borddans och trumresor till ”andra världar” med nyschamaner. Per-Anders Östling har en mycket avslappnad syn på sitt ämne. Han konstaterar att de andar som manifesterar sig som gengångare eller via mediala människor har förbluffande lite att meddela oss. Utövare av nyhedendom, nyschamanism, satanism och annan nyandlighet verkar, enligt hans studier, snarare betrakta sina aktiviteter som personliga mentala upptäcktsfärder än dyrkan av utommänskliga väsen. Oftast handlar det om yngre människor som utformar egna ceremonier inspirerade av fantasyböcker och populära verk i ämnet. Något samband mellan forntidens dyrkan av de gamla asarna och dagens nyhedniska riter existerar t.ex. inte.

Dessa slutsatser kan nog stämma för svenska förhållanden, men knappast för alla andra länder i västvärlden. I amerikanska TV-program om hemsökta hus t.ex. beskrivs spökena ofta som djävulska, destruktiva väsen omöjliga att fördriva; de kan t.o.m. fortsätta förfölja en familj som flytt till annat boende. Vi minns också Charles Manson – sektens mord 1969 på skådespelerskan Sharon Tate. Men boken ger som helhet en unik, vederhäftig, nationell överblick över ett stort spännande ämne. Läs den gärna!

finns boken inne?

Jan Gustafson

Sång till våren "Frühlingsglaube", Franz Schubert, tonsättning av Ludwig Uhlands dikt

 

Dietrich Fischer-Dieskau sjunger till Gerald Moores pianoackompanjemang på Youtube.

Snart blir det vår igen! Vi har mer musik av Schubert, bl.a. De vackraste sångerna  

finns skivan inne?

Jan Gustafson

 

Washington Square av Henry James

Det finns massor av klassiker att läsa. En av dem äger rum i huvudsak i en salong vid Washington Square på Manhattan i New York. Romanen utspelar sig på 1830-talet och publicerades 1881. En far-dotter relation. En slags hjärnornas kamp. I det ena hörnet Doktorn, änklingen, Fadren, cynikern, i det andra hörnet den moderslöse godmodiga dottern Catherine Sloper, den fula ankungen, plikttrogen, envis av det segaste virke.

Henry James (1843-1916) skrev den korta romanen om ett frieri som mals sönder. Det är en av de språkligt vassaste romaner jag läst. ”Han skulle blivit förvånad, om någon hade sagt det till honom, men det är ett bokstavligt faktum att han nästan aldrig tilltalade sin dotter i annat än ironiska ordalag. Det beredde henne alltid glädje att han talade till henne, men hon måste så att säga klippa ut glädjen ur hela stycket. Det blev bitar över, små överblivna remsor och stumpar av ironi, som hon inte visste vad hon skulle ta sig till med…”

Romanens avväpnande slutmening är värdig en klassiker. ”Under tiden hade Catherine inne i salongen tagit upp sitt handarbete och slagit sig ner med det igen – så att säga på livstid.”

Men låt dig nu inte missledas av slutradens tillsynes dystra spådom. Jag tilldömer Catherine Sloper segern i matchen mot cynism, patriarkat och all världens girighet.

Kjell Arwe Rydén

Ni är inte så märkvärdiga som ni tror, av Ricki Neuman (Weyler)

”Ni är inte så märkvärdiga som ni tror”, sa ledaren för sommarlägret med nedlåtande vänlighet till den unge Ricki. De judiska kostreglerna skulle nog kunna följas utan att det stack de icke-judiska barnen i ögonen. När Ricki Neuman som vuxen blev ledare på den judiska sommarkolonin i Glämsta i Roslagen var Kosherköket regel. ”Alla judar älskar läger” skämtade man där med nattsvart humor. Som barn lyckades Ricki Neuman klara sig undan värre trakasserier, men tvingades genomlida hur skolans andre judiske pojke fick byxorna avdragna och sin omskurna lem inspekterad av hånfulla ”klasskamrater”.

Nej, att vara jude är nog knappast någon tebjudning. Ricki Neuman brottas ständigt med sin identitet. Är han i första hand medborgare i ett land, Sverige, eller medlem av ett folk, judarna? Hur skall man se på Förintelsen och staten Israel? Det ständiga uppmärksammandet av nazisternas folkmord tröttar ut den judiska ungdomen som vill se framåt istället, och det får inte legitimera brutala försvarsåtgärder från den israeliska statens sida. Samtidigt måste minnet hållas levande så att illdåden inte upprepas. Som sekulariserad svensk jude försöker Ricki Neuman utforska sina judiska rötter. Han hyr en lägenhet i Tel Aviv dit han åker regelbundet för att söka svar på de existentiella frågorna. Framför allt umgås han med sina gamla israeliska grannar, Hanna och David, som förkroppsligar den judiska historien, hon som infödd israel med erfarenheter av det gamla idealistiska kibbutzlivet och han som överlevande från koncentrationslägren. De är bägge djupt desillusionerade över den israeliska politiken och världens framtid. Ricki Neuman hade föresatt sig att skriva en storstilad roman om hur judarna skulle bana sig en ny väg med respekt för de kulturella traditionerna och frihet från förflutenhetens mörker samt från dagens israeliska nationalism, men tvingas inse att verkligheten är honom övermäktig. Vi har istället fått en klarsynt personlig  lägesrapport  Med sitt enkla språk och sin fullständiga uppriktighet har Ricki Neuman lyckats fånga den vanliga människans dilemmor i en svår tid. Hans bok är väl värd att läsa och begrunda.

finns boken inne? 

Jan Gustafson  

John Prine – den sjungande brevbäraren.

Det var i mitt pojkrum jag hörde låten ”The illegal Smile” för första gång. På tröskeln
till ett vuxenliv. Jag associerade inte alls till droger som LSD när jag hörde den. 
Men det där illegala leendet i refrängen kände jag mycket väl till ändå. Året var 1971. 
"When I woke up this morning, things were lookin' bad/Seem like total 
silence was the only friend I had/Bowl of oatmeal tried to stare me 
down... and won/And it was twelve o'clock before I realized/
That I was havin' ... no fun"

John Prine föddes 1946 i en förort till Chicago. Barndomens somrar 
tillbringades i Appalacherna, ett kolgruvedistrikt omskrivet i låten
”Paradise”. John Prine har försörjt sig som turnerande Singer-songwriter 
i över fyrtio år. Han drabbades 1998 av en ovanlig cancerform i nacken
men besegrade sjukdomen.

På skivomslaget till debutskivan (1971)
sitter John Prine på och framför en vägg
av halmbalar. En avslappnad, rättfram 
och leende ung man inte särskilt många
år äldre än jag själv. Han ser trygg ut och
albumtiteln är just John Prine. 
Den akustiska gitarren står lutad inom 
räckhåll. Debutskivan var och är ännu i 
dag sensationellt bra och innehåller en
stomme av hans allra bästa låtar. Hur är
det möjligt att så ung ha uppnått den 
mognad  som krävs för att skriva följande
Chorus till texten ”Hallo in there”? 
”You now that old Threes just grow stronger/and Old Rivers grow 
Wilder every day/old People just grow lonsome/
waiting for someone to say/hallo in there/hello. 

Bakgrunden var att John arbetade som brevbärare och tidningsbud i sammanlagt
fem år och hans besök på äldreboenden var efterlängtade. Den sjungande brev-
bäraren levererar ett starkt budskap i få ord – så löd en samtida tidningsrubrik.

En blandning av folk, country och ibland lite rock. Känslosamt och rakt på sak,
ändå öppna texter där lyssnaren kan fylla i med egna erfarenheter. 
Humanism och medkänsla. Allvar och humor. Jesus The missing years.
Om Jesus okända år mellan 13 och 30 års ålder! Om en tidig förälskelse
“Well ya now, she still laughs with me/But she waits just a second too long.” 
Om äktenskap “How the hell can a person go to work in the morning,
come home in the evening and have nothing to say”. Om kriget i Irak
”Some humans are not human”, eller ”Blow up your TV” korus i 
”Spanish Pipeline” Donald and Lydia om kärlek på distans. 
Om Vietnamkrigets hemvändare "There's a hole in daddy's arm where all
the money goes/And Jesus Christ died for nothing, I suppose."



Det finns oräkneliga låtar jag skulle kunna
rabbla upp och citera ur. John Prine är av 
äkta låtskrivarvirke där kärnan är frisk och 
vittnar om en oförfalskad och ödmjuk 
personlighet. Självaste Bob Dylan förklarade
för en journalist 2009 att Prine fortfarande 
är en av hans favoriter.
”Prines stuff is pure Proustian existentialism.”
När Johns debutskiva spelades in i New York 1971 insisterade Bob Dylan
på att få bidra med sitt munspel. Under 70-talet gav han ut hela sju 
studieskivor. Efter det har tempot mattats av privata själ. Den senaste
studioplattan, Fair & Square (2005) finns att låna på bibliotek. Kanske även
"Broken Hearts & Dirty Windows" där yngre artister som Bon Iver, Josh Ritter tolkar 
Prines låtar. Att leta efter John Prines skivor i butik är fruktlöst. Inte heller Ginza.se
har något att erbjuda. På adressen musicfansdirect.com däremot finns många av 
hans skivor att köpa för den som är beredd att uppge sitt kreditkortnummer.

Nu är John Prine är på turné i Europa och den 4 mars uppträder han i 
Filadelfiakyrkan i Stockholm.

John Prine, The Singing Mailman, har alltid förnekat att låten ”The illegal smile” 
har något med drogromantik att göra och jag tror honom, sedan den där dagen
på tröskeln i mitt pojkrum.

Kjell Arwe Rydén

William Maxwell och New York stories.

Jag fick ett mejl från ett norrländskt antikvariat. En roman av William Maxwell fanns nu på lager. Jag svarar omgående att jag vill ha boken skickad.

Några högsommarveckor 2012 bodde jag med min familj i ett s.k. Brownstone hus i Brooklyn N.Y.C. I en bookshop fastnar jag för en antologi med noveller, New York Stories. En av bokens noveller är skriven av William Maxwell (ur samlingen All the Days and Nights) och heter ”The Thistles in Sweden”. Jag har nu läst den novellen oräkneliga gånger, och den inleds så här: ”The Brownston is on Murray Hill, facing south. The year is 1950. We have the top floor- through and our windows are not as tall as the windows on the lower floors.”

Det är en så vacker historia om ett skede av liv, en fastighet, en bostad och dess möblemang på 36:e gatan, Manhattan. Det är gissningsvis en självupplevd berättelse om hustrun Margaret, om längtan efter ett eget barn, om katten Floribunda och grannar, som damen som fyndar bland soporna utefter Lexington aveny.

William Maxwell föddes 1908 och dog år 2000. Han har beskrivits som den visaste och snällaste av amerikanska berättare. Han var redaktör för veckotidningen New Yorker i fyrtio år. Hans prosa är klar som ett friskt källvatten. Novellen ”The Thistles in Sweden” är en berättelse om skönheten i det lilla, i det pågående, om vackra detaljer. Inga stora dramatiska händelser annat än att katten Floribunda ger sig av, en ny butik öppnar i kvarteret, grannfrun Mrs Pickering drabbas av stroke.

Romanen The Folded leaf som det norrländska Antikvariatet nu skickat mig är från 1945. Bokbandet är av linne. Både främre och bakre omslag är medbundna. Den 68 år gamla boken är i skick som ny. Så här säger författaren själv i en intervju från 1995 om sitt favoritverk:
 “When I reread The Folded Leaf, the parts I invented seem so real to me that I have quite a lot of trouble convincing myself they never actually happened.” 

Kjell Arwe Rydén

Internationell författarscen med Jan Kjaerstad

Här samtalar Ingrid Elam men författaren Jan Kjaerstad om hans senaste roman " Normans område".
Ett stimulerande samtal för alla läsvänner.

Mannen på den blå cykeln av Lars Gustafsson (Atlantis) - om vardagens magi

Den blå cykeln är ett nav i den färglöse försäljaren Jan Victor Fribergs liv, ”Världens mest misslyckade människa” enligt hans snipiga fru. På pakethållaren transporterar han med möda Electrolux epokgörande hushållsassistent, maskinen som kan uträtta allt i köket: knåda, mala, vispa med mera. Men bönderna på Västmanlands landsbygd är svårflörtade. Många överlägsna skratt har ljudit då han har fumlat med tillbehören vid demonstrationerna. Några har emellertid förbarmat sig över honom och bjudit på kaffe. Kanske de till och med har köpt en apparat, tillräckligt ofta för att rädda hans arbete.

En sen höstdag 1953 vänder Fribergs liv. Enkelt, men med poetisk känslighet, fångar Lars Gustafsson den karga kalla höststämningen, då träden står nakna och en isande pust av förmultning blåser in från Mälaren. Vid anhalten för affärsresan, en gammal herrgård, händer det. En flock skällande taxar skrämmer nästan slag på Friberg. Han kör i diket i den gamla allén, lyckas rädda hushållsassistenten, men stukar handleden och skrubbar upp sitt knä i fallet. Herrgården skiftar nu karaktär från försäljningsmål till hjälpstation. Medan ett oväder blåser upp lyckas Friberg rädda sig in i det stora gårdsköket. Här lyser flitens lampa med sin klaraste låga. Breda matronor och unga köksflickor kokar under tystnad lingonpäron så att fönstren immar igen. I förstone instrueras Friberg att skala päron, men då han utsvulten ertappas med att tjuväta en frukt förpassas han myndigt till ett ståtligt herrskaps­rum strax intill.

Nu öppnar sig en värld från anno dazumal, bättre än den trista vardagen för en avdankad försäljare. Verklighet och fantasi glider ihop.  På ett bord ligger en diktsamling skriven av en glömd poet: Oswald Grane och en bok med gamla, sällsamt patinerade fotografier. Friherrinnan Elisabeth Grane, skaldens stramt eleganta brorsdotter förväxlar Friberg med en blind pianostämmare. Hennes gamla mor är döende och hon varnar för en obskyr släkting som väntas dyka upp för att försöka lura till sig en del av arvet. Friherrinnans excentriske bror Fredrik  gör senare en surrealistisk visit.  Från att ha känt sig malplacerad smälter Friberg gradvis in i miljön. Smärtan efter olyckan ger med sig och han somnar på en soffa. Fotografierna i boken manifesterar sig i den utmattades drömmar – eller är det människorna från det förflutna som direkt talar till oss, läsarna? Från insjöseglandets dagar i Västmanland frammanas historier om mystiskt sjunkna skatter och om människors ageranden i en svunnen värld. Bilderna som återges i boken är tagna av Lars Gustafssons far Einar och länkar på detta sätt in författaren i verket. Kanske huvudpersonen är porträtterad efter fadern. Med lätt mästarhand leker författaren med tillvarons begrepp samtidigt som han hjälper oss nå våra djup av drömmar.

finns boken inne?  

Jan Gustafson

Vem var Gösta Larsson?

Kajerna vid Hudson River av Gösta Larsson.

I Nordisk familjebok 1909 läser jag att Hudsonfloden kallades ”Amerikas Rhen”.
”Vid mynningen ligga, på östra stranden New York, på västra Hoboken och Jersey city.”
Här vid Hudsonflodens kajer i höjd med Battery Wall utefter West Street på Manhattan i New York flanerar en lärare i filosofi. Han betraktar och observerar vattnet med dess måsar, båtar och pråmar. Det är vår i luften och han minns, han minns sin ungdom som sjåare i hamnen. Han minns lastkroken fäst i vänster byxlinning. Atmosfären denna härliga aprildag utmed Hudsonflodens kajer fyller honom med minnen. Romanen är en tillbakablick och utspelar sig under den s.k. förbudstiden med lönnkrogar, kriminalitet och ekonomisk regression. Arbetsförhållandena i hamnen var usla. Konkurrensen om jobben möjliggjorde en rovdrift med många olyckor som följd. Korruptionen var utbredd. Protesterande arbetare hamnade i floden. Berättarjaget presenterar sig själv och förklarar varför han kom till New York. Han fortsätter med att berätta Böhmaren Jans historia. Hamnsjåaren Jan vars tanke var att återvända till det gamla landet, Europa men som framhärdar i New Yorks hamnar. Jan lever med berättarens vackra moster Karen hos vilka han själv fått en fristad. Den återberättade historien som han fått höra av Jan kommer ifatt den egna berättelsen och romanen slutar tvärt dvs. den fortsätter som livet självt. En långsam kärlekshistoria.  En proletärroman. En New York skildring med exakta plats- och gatureferenser. En historia om frigiditet! En historia om arbetets helvete men också välsignelse. En historia om att finna sig själv. En poetisk historia om gemenskap och klasstillhörighet där Hudsonflodens solglitter och tidvatten får tjäna som en historisk fond. Romanen skriven och utgiven på engelska av den svenska immigranten Gösta Larsson väckte sensation när den gavs ut av förlaget Vanguard Press, 1946. Boken håller att läsa denna dag utmärkt översatt som den är av Jan Ristarp. Gösta Larsson återvände aldrig till sitt Malmö. Brev från trolovad och son i Sverige besvarades aldrig. Han berövade sig livet 1955. Gösta Larsson skriver i Skuggorna vid Hudson River fram sitt eget liv. Han är oförkänt bortglömd.

Kjell Arwe Rydén

 

Lisas Dagbok

En bild säger mer än tusen ord heter det. Och även om denna till omfånget ringa skrift är illustrerad med svart- vita bilder är det inte dem jag tänker på i första hand. Jag tänker på styrkan i de vardagens bilder i prosa från en annorlunda uppväxt som en pappa styckevis delar med oss från sin egen och dotterns verklighet.
Autism är ett komplext handikapp. Thomas Filipson lyckas på ett konkret och okonstlat sett att förmedla handikappets ibland råa, kaotiska centrum. Det hjälper oss att förstå. Boken är en vittnesbörd men framförallt en kärleksförklaring. En pappa kämpar för sin gravt autistiska dotter. Och Lisa, som trots sitt grava handikapp kan skänka tröst, styrka och mening till sin pappa när han som bäst behöver det. Författaren är journalist och boken bygger på hans egen blogg med texter från åren 2009-2012. läs mer...

Kjell Arwe Rydén

Omläsningen eller Snappa efter luft!

Coming up for air eller snappa efter luft som romanen heter i svensk översättning har jag umgåtts med en hel del.  Ibland, som nu, stirrar boken uppfodrande tillbak på mig från min bokhylla.

Romanens inledning kan jag bara älska – ”Jag kom faktiskt på idén den dag jag fick mina nya löständer” En sådan inledning och du vill förstås ta del av George Orwells idé eller ta del av berättaren George Bowlings tidlösa rapport från Ellesmere road i Londons utkant. George Bowling grubblar över sin tillvaro. Varför gör han inte det som han vill göra? Varför inte leva sin dröm istället för att följa strömmen av tristess?
Men nu bankar familjen på dörren till badrummet.
Det är där, framför spegeln och i badkaret,  du finner Georg Bowling i inleningen till ”Coming up for air”.
Kjell Arwe Rydén 

Knausgård igen

Knausgård skriver i DN kultur om en utställning med självporträtt. Han är outstanding som vanligt. Sen jag började läsa det Knausgård skriver har jag egentligen aldrig hämtat mig. Något av allt jag uppskattar hos honom är hans "upptäckter". Det är väl ett allmänmänskligt behov att få vara något på spåret och få upptäcka, om så få upptäcka hjulet igen, på egen hand. I romanen "En tid for alt" träder en Bellori in i ett kapell i Padua som innehåller fresker av Giotto. När han kommer ut skyndar han sig att skriva ned att vi ingenting vet och att det finns inget att veta. "de to neste årene skrev han ikke ett ord". Vad hadde Bellori sett i Giottos fresker? Jo "Gud hadde tömt sig ut i Kristus og blitt et menneske. Og som menneske döde han. Englene stod  alene tilbake, därför var deras sorg vanvittig, og derfor forandret sig deras liv sig så dramatiskt i århundradene som fulgte. Gud var död på korset, og Englene var fanget her"  Jag ryser fortfarande! Kjell Arwe Ryd'en